Drone in a Box – om tester, möjligheter och framtida räddningsinsatser

På Green Flyway Test Arena presenterade Trond Halvorsen från SINTEF i Trondheim erfarenheter från pågående tester och utvecklingsprojekt i Norge. Fokus ligger på hur autonoma drönarsystem kan användas som förstarespondenter vid olyckor, bränder, sök- och räddningsinsatser samt andra samhällskritiska händelser.  

På plats för att utbyta erfarenheter var personal från Räddningstjänsten, Polisen, Länstyrelsen, Region JH och Östersunds kommun.

Intervju med Trond Halvorsen, SINTEF.

Ett nytt verktyg för räddningstjänsten

Drone in a Box innebär att en drönare är placerad i en automatiserad dockningsstation där den laddas, skyddas mot väder och kan skickas ut direkt när ett larm kommer in. Målet är att drönaren ska kunna vara på plats inom några minuter och ge räddningsledningen realtidsbilder innan första brandbil eller räddningsstyrka anländer.

Projektet som Trond presenterar är ett treårigt innovationsprojekt där räddningstjänster, kommuner, forskare och teknikföretag samarbetar för att utveckla och testa tekniken i verkliga miljöer.

Erfarenheter från verkliga insatser

Trond lyfter flera exempel där drönare redan har visat stor nytta.

Vid ett snöskred i Norge användes drönare med värmekamera för att söka efter försvunna personer. I ett annat skred kunde räddningsledningen snabbt skapa sig en lägesbild över ett stort och farligt område utan att riskera personal på marken.

Drönare har även använts vid:

  • Industribränder
  • Större byggnadsbränder
  • Skogsbränder
  • Sök efter försvunna personer
  • Riskbedömningar kring ras och skred
  • Inspektion av järnväg och vägar efter olyckor

En särskild fördel är att drönaren kan ge kontinuerlig överblick från luften samtidigt som räddningsstyrkor arbetar på marken.

Centraliserad styrning från larmcentralen

I Norge organiseras stora delar av räddningstjänstens drönarverksamhet genom regionala larmcentraler.

Trond beskriver hur operatörer kan styra en drönare på många kilometers avstånd via mobilnätet. Under tester har drönare kunnat flygas från en central ledningsplats medan en säkerhetspilot funnits nära insatsområdet.

Det gör att specialistkompetens kan samlas på färre platser samtidigt som drönarna kan användas över stora geografiska områden.

Demonstrationer av autonom flygning

Under föredraget visade Trond flera tester där drönare startat automatiskt från sina dockningsstationer, flugit till ett insatsområde och skickat tillbaka videoströmmar i realtid.

Ett exempel genomfördes vid en större beredskapsövning där en drönare flög autonomt till en simulerad industribrand. Bilderna kunde visas direkt på ledningscentralens skärmar och användas för att koordinera insatsen.

En annan demonstration visade hur en drönare kunde användas för att lokalisera en person med demenssjukdom som lämnat ett boendeområde. Genom automatiserad sökning och kamerateknik kunde personen identifieras snabbare än med traditionella sökmetoder.

Tekniken bakom Drone in a Box

Den lösning som främst används i testerna bygger på kommersiella dockningsstationer och drönare från DJI.

Systemet består av:

  • Automatisk dockningsstation
  • Drönare med kamera och värmekamera
  • Batteriladdning och väderskydd
  • Uppkoppling via mobilnät
  • Fjärrstyrning från ledningscentral

Drönaren kan normalt täcka ett område med cirka tio kilometers radie från dockningsstationen.

En viktig utveckling framöver är att integrera fler sensorer, exempelvis:

  • Lasermätning
  • Strålkastare
  • Högtalare
  • Specialkameror
  • Lastkapacitet för enklare transporter

 

Bild: SINTEF. Drönarbild från rasområde i Norge

Förstarespondent på två minuter

En central tanke bakom konceptet är att minska tiden innan första informationen når räddningsledningen.

Medan en brandbil ofta behöver mellan tio och tjugo minuter för att nå fram i glesbygd kan en drönare vara över olycksplatsen på cirka två minuter.

Det innebär att ledningen kan:

  • Bedöma situationens allvar tidigare
  • Skicka rätt resurser från början
  • Undvika onödiga utryckningar
  • Minska risker för personal
  • Få bättre beslutsunderlag

Trond beskriver detta som övergången från att ”gissa” till att fatta beslut baserade på faktisk information från platsen.

Utmaningar som återstår

Trots lovande resultat pekar Trond på flera hinder innan tekniken kan användas fullt ut. En av de största utmaningarna är att skapa nationella regler för autonoma flygningar utom synhåll för piloten (BVLOS – Beyond Visual Line of Sight).

Idag krävs ofta särskilda tillstånd, lokala procedurer och operatörer för varje område.

När allt fler aktörer börjar använda drönare – polis, räddningstjänst, ambulans, energibolag och privata företag – behövs nya system för att koordinera trafiken i luftrummet.

Tekniken kräver investeringar i:

  • Drönare
  • Dockningsstationer
  • Programvaror
  • Utbildning
  • Drift och underhåll

Dessutom behövs fler utbildade operatörer och tydligare ansvarsfördelning mellan nationella och kommunala aktörer.

Tronds budskap är tydligt: Drone in a Box är inte längre en framtidsvision utan en teknik som redan testas i skarpa miljöer. Erfarenheterna visar att drönare kan ge snabbare lägesbilder, effektivare räddningsinsatser och bättre säkerhet för både allmänhet och insatspersonal.

Samtidigt återstår viktiga frågor kring regelverk, luftrumshantering, datasäkerhet och organisation innan tekniken kan skalas upp nationellt. Om dessa utmaningar löses ser Trond stora möjligheter att göra autonoma drönarsystem till en central del av framtidens beredskap i Norge.

Text och bild: Green Flyway

Fakta Green Flyway Test Arena

Green Flyway erbjuder möjligheter att testa och utveckla produkter och tekniska lösningar för elflyg och drönare. Punkt-till-punkt-flygningar i gränsöverskridande luftrumskorridor mellan Trondheim – Røros – Östersund med få flygrörelser, glesa strukturer och utmanande arktiskt klimat.

Green Flyway Östersund har sin testbas på Optand flygfält. Här finns testfaciliteter för både drönare och elflyg.

  • Flygfält med få flygrörelser
  • Ett D-område/Geografiskt UAS-område avsett för BVLOS-flygningar, cirka 2 mil långt och med reservlandningsplatser-
  • Laddmöjligheter för elflyg och drönare med förnybar energi
  • UTM-system
  • Testkoordinatorer
  • Specifikutbildad drönarpilot
  • Övernattningsmöjligheter och möjligheter till matservering vissa årstider
  • Konferenslokaler
  • Hangarer

I Östersund i närområdet finns bland annat:

  • Teknikföretaget SAABs EMC-laboratorium
  • Vindtunnel hos Mittuniversitetet
  • 3D-printing hos AIM

Dela inlägget